I taket lyser stjärnorna

I taket lyser stjärnorna

Hjärtknipande ungdomsskildring

---

Missa inte fyrfaldigt Guldbaggenominerade ”I taket lyser stjärnorna”, där trettonåriga Jenna försöker förstå sig på tonårstillvaron samtidigt som mamma tynar bort i cancer.

Liksom sina jämnåriga grubblar trettonåriga Jenna (Josefine Mattsson) på hur man blir populär hos killar och kompisar. Men till skillnad från klasskamraterna måste hon dessutom varje dag vakna till en tillvaro med cancersjuka mamma Liv (Annika Hallin). Pappa har hon aldrig träffat. Mor och dotter bor hos mormor (Anki Lidén), som inte förstår sig på tonåringar och som Jenna därför kommit på kollisionskurs med. Allt går över styr och Jenna börjar hänga med oregerliga Ullis (Mika Berndtsdotter Ahlén). Tillsammans testar de smink, alkohol, cigaretter, flirtande och småstölder. Men inget kan få Jenna att glömma det oundvikliga – mamma ska dö.

”I taket lyser stjärnorna” är baserad på Johanna Thydells Augustprisbelönade debutbok. Regissören Lisa Siwe, också debutant, blev Guldbaggenominerad liksom filmen, Annika Hallin och Anki Lidén. Annika har vi bland annat sett i ”Millennium”-filmerna samt i tv-serierna ”Graven” och ”Morden”. 

Så hur känns det att bli nominerad till bästa kvinnliga biroll?
”Jag blev överraskad och jätteglad! Men det var inte någon chock, eftersom det är en viktig roll i en bra film som håller över alla åldersgränser. Ett sorgligt ämne behandlas osentimentalt”, säger Annika som själv funderat kring cancer.
”Min faster dog i cancer och lämnade två barn. Och jag har hämtat mycket från min hypokondri – jag har ödslat mycket energi på att tro att jag har olika cancerformer! Det har jag slutat med efter filmen – man ska koncentrera sig på att leva livet så länge man har det”, konstaterar Annika och berättar om filminspelningen:
”Jag, Anki och regissören Lisa grät mycket – vi är sådana där blödiga människor som blir tårögda av ett luciatåg!”, konstaterar Annika som också trivdes med ”dottern” Josefine Mattson:
”Det kändes som om vi hade känt varandra länge, vi behövde inte prata ihop oss för att bli mor och dotter”, säger Annika som själv har tre döttrar – den yngsta fyllde ett år nu i januari.

Av: Mona Holmquist