Sean Penns Oscarsuccé
SEAN PENN – BEGÅVAD HETSPORRE
Prisbelönad filmstjärna, regissör, aktivist, bråkstake, Madonnas exmake. Sean Penn har många epitet – att han är begåvad skriver alla under på. Mångsidigheten bevisas av rollerna han Oscarnominerats för – det skedde första gången 1996 för hans prestation som dödsdömd mördare i ”Dead Man Walking”. Fyra år därefter nominerades han för sin insats som jazzmusiker i Woody Allens ”Dur och moll”, och 2002 spelade han utvecklingsstörd pappa så bra i ”I Am Sam” att en tredje nominering blev resultatet. Sina båda Oscarstatyetter har han fått för rollerna i ”Mystic River” (2003) samt CANAL+ aktuella ”Milk”.
Seans föräldrar var skådespelare och han debuterade fjorton år gammal i ”Lilla huset på prärien”. Långfilmskarriären inleddes 1981 i ”Tapto”, genombrottet kom i ”Häftigt drag i plugget” och sedan dess har karriären rullat på med den ena hyllade insatsen efter den andra. Även när Sean regisserar film får han beröm; hittills har han gjort fyra filmer, senast den gripande ”Into the Wild”. Härnäst ser vi honom på bio mot Brad Pitt i ”The Tree of Life”.
Seans äktenskap med Madonna var ett av kändisvärldens mest omtalade – hans hetlevrade sätt gick ut över såväl henne som ett antal skvallerjournalister. Han och hans nästa fru, skådespelerskan Robin Wright, har kämpat länge för att hålla ihop men lämnade förra året in en skilsmässoansökan. Som aktivist har han bland annat publicerat ett kritiskt öppet brev om Irakkriget i Washington Post. Han
Sean Penn belönades med en välförtjänt Oscar för sin roll i ”Milk”, Gus Van Sants film om rättsaktivisten Harvey Milk och hans kamp för homosexuellas rättigheter i 70-talets San Francisco.
"Milk" är det gripande dramat om den homosexuelle rättsaktivisten Harvey Milk som verkade i San Francisco på 1970-talet. Sean Penn belönades med en Oscar för huvudrollstolkningen. Till CANAL+ säger regissören Gus Van Sant ("Elephant", "Will Hunting", "På drift mot Idaho") att "Milk" är en viktig berättelse, sett ur en historisk synvinkel:
”Harvey Milk gjorde för homosexuellas rättigheter vad Martin Luther King gjorde för medborgarrättsrörelsen”, säger han. ”Före 1969 hamnade två män som dansade tillsammans i fängelse, Harvey Milk ändrade på det under sin korta men intensiva politiska karriär”.
Gus Van Sant förklarar varför huvudrollen gick till Sean Penn istället för en homosexuell skådespelare:
”Det finns bara ett fåtal öppet homosexuella skådespelare i Hollywood. Rupert Everett och Alan Cumming till exempel, men de är inga storsäljande namn. Att Sean Penn ställde upp var stort, hans namn innebär stort intresse hos filmälskare samt uppmärksamhet i media. Sean är en suverän skådespelare som verkligen kan porträttera helt skilda roller. Han gjorde massor av research för att göra Harvey Milk rättvisa, och han lyckades verkligen”.
James Franco ("Spiderman"-filmerna) spelar Harvey Milks stora kärlek, Scott Smith.”Jag var supernervös inför kärleksscenerna men det gick bra”, säger Franco. ”Efter min och Seans stora kysscen inför publik visade Sean ett SMS han skickat till sin ex-hustru Madonna. Det stod 'jag har precis förlorat min oskuld och kysst en man, jag tänkte på dig, vet inte varför...' och Madonnas svar SMS-svar som löd 'grattis'”.
Diego Luna, som spelar Harvey Milks älskare Jack Lira, förklarar att Gus Van Sant gjorde det lätt för dem att spela in intima scener.”Kameran var så pass långt borta att vi kunde slappna av. Dessutom tog jag en slurk Tequila innan, sedan gick det bra. Att kyssa en man är ingen stor grej, detta är en viktig historia som måste berättas”.
Josh Brolin (”No Country for Old Men"), som spelar Dan White – Milks politiska motståndare och mördare – ville gärna medverka i filmen, men var tveksam inför att spela en så hatad person.
”Dan White var en av de svåraste rollerna jag någonsin spelat, säger Brolin. När filmen först kom ut i USA så besökte jag San Fransisco och bodde i en kompis lägenhet. När jag gick till affären i gaydistriktet för att handla mat funderade jag på om folk skulle glo på mig och tro att jag var en galen homofob även i verkligheten. Som tur var hade jag inte behövt bekymra mig, jag har fått enbart komplimanger för rollen”.
Av:
Johanna Juntunen
Skriven:
17 februari 2010